sughelamin

Hej, bara för att ja börjar så sent så är det första ni ska få läsa "nattens stora tankar".

För natten tankar håller sig till natten och är en reflektion om alla dagens händelser och funderingar.
Det är det ja inte orkar ta in under dagen, utan jag sopar undan tills dess jah sitter vid min dator och tankarna strömmar in.



Jag gick hem inatt från min kära vän och blogg kollega....eller nått... iaf så kände jag den stora lusten att ringa och snacka av mig om den skiten jag funderat på.
Denna människa har nog mer info om mig än någon annan vän.
Snacket börjar det gamla vanliga med snuskiga skämt och det vanliga, "Va gör du?".
Jag som alltid funderar när jag går börja få massa tankar i huvudet och det börjar med att ja inte vet vad jag ska göra.

Ja det är sant, Eelajn kan få helt stopp och inte veta vilket håll hon ska ta, även om hon inte gör så mkt.
Körkort teorin strömmar igenom huvudet, HELVETE! Jag kan inte ett skit!
Vad ska jag göra på måndag? DET ÄR UPPSKRIVNING!
Jag kan inte teori, jag är grym på det praktiska, javisst. Men teori? NEJ!
Så vad är det första man säger? "Jag suger!"
Det kanske inte är det bästa för att boosta upp självkännslan, men samtidigt måste man inse.

Livet är inte som en dans på rosor, det är inte eller en promenad på moln. Det är en thriller.
Du har det mystiska och du har det panikslagna, även ett litet inkast av romans och humor.

Jag känner stor panik och magen är som en torktumlare utan kläder.
Mina tankar börjar luta sig åt alkohol eller möjligtvis dextro, men de tankarna måste slås bort.
Det måste ur den thrillern, bort!

Det jag gör för att komma bort är helt enkelt att åka bort.
Men min ekonomi är inte som den brukar, men min längtan är starkare.
Klarar jag av att åka till sthlm, tar någon hand om mig om det skiter sig?
Visst jag har fallskärmar, av möjligvis kärlek men inte pengar eller styrka.

Jag vill verkligen till sthlm, ha jobb där, hitta nya människor och sopa bort det gamla.
Det är inget fel på det gammla, men det nya är nu bättre.
Men även om jag nu har pengar att åka till sthlm så fixar det inte sig.
Jag måste ju ha jobb, boende och självklart orken.
Visst har jag nästan inget av det nu, förutom en lägenhet när halva min inkomst räcker till halva hyran.

Det ända jag gör här är att rycka upp mig tills nästa arbetsgivare drar ner mig igen.
Jag drar en referens till det älskvärda tvspelet God Of War, jag är Kratos och arbetsgivarna är de alla gudarna som drar mig till helvetet, där jag måste dra mig upp igen.
Men en vacker dag är det jag som står på olympusberget och tillåter inga fler dit. Herren på täppan ska bli jag.

Det ända problemet jag är, hur jag ska göra det?
Spelar ingen roll hur jag går så såras någon. Så hur väljer man vilken?
Det är som att välja bort en livsvän. Kan man verkligen göra det?
Ska ja lämna skiten i ösd och låtan någon annan torka upp det. Eller ska ja stå i den själv när alla öser?
Ska jag vara arbetslös i ösd eller i sthlm? Eller kommer ja verkligen va arbetslös i sthlm.
Där går det iaf inget skitsnack om mig och arbetsplatserna där. Så ja, kanske en chans till jobb där.
Men hur går det då i vinter?

Det är nämligen så att jag har en fot inne på en praktikplats för att gå som lärling i Åre.
Det gäller det bästa jobbet ja kan tänka mig, ljudtekniker. Hörde du? Säg det högt, ljudtekniker!
Det klingar som en harpa i munnen och jag ryser av ordet. Eelajn, ljudtekniker? Mycket möjligt.

Men det är i vinter, troligtvis början i nov eller dec.
Vad gör jag då om jag har mina fötter i sthm?
Jag tackar självklart inte nej till Åre, men sårar jag personer igen när jag drar?
Hinner jag med ett jobb i sthlm i 2 månader? Det skulle verkligen vara två underbara månader.
Längtar dit, längtar till er, dig!

Men det är så att jag bara äger en av mina pungkulor.
Ursäkta liknelsen men den är tillräckligt grov nog för att funka.
Min ena punkkula äger inte jag längre, den innehåller livssituationen och stoltheten.
I min pungkula jag har är min personlighet.
Men min personligen hjälper mig inte vidare, utan att ha koll på läget och ha bra självkännsla och stolthet.
Om jag nu drar så lämnar ja min ena pungkula här för att bli krossad, och det kommer den verligen att bli.


Så den stora tanken är:
Kommer jag ta körkortet?
Kan jag sticka och söka lycka i 2 månader någon annan stanns?


Nu vet jag inte ut eller in så jag säger god natt :) <3